___________________________

"Vi skulle vara bra för varandra, vi skulle blivit ett fint par".

Jag kollade länge in i dina ögon utan att säga ett ord, som för att våga tro på det du sa. Men jag lät mig tro. Jag lät mig kasta mig in i dina armar och tro på alla lögner du spydde ur dig.

Vi stod i köket, du hade händerna på mina höfter. Din panna var lutad mot min och våra blickar fästa i varann. Du kunde stå så i minuter utan att säga ett ord. Men denna gången sa du någonting. Någonting som fick hela världen att, för en hundradelssekund, stanna till.

"Jag är nog väldigt väldigt kär i dig".

Jag log och fortsatte stryka mina fingrar i din nacke, precis under hårfästet, så som jag älskade att göra. Du tog ett hårdare grepp om mina höfter och tryckte mig närmare.

Jag ville vara där, precis där, omfamnad av din närhet, din lukt, din trygghet.

Vi spelade vinylskivor hela natten. Du valde en skiva som skulle bli "vår". Immanu El, In Passage. Du lagade mat i din Inasionen t-shirt och ett par långkalsonger. Jag satt på vardagsrumsgolvet med ett vinglas framför mig och tittade försiktigt egenom alla dina vinylskivor. Egentligen satt jag mest och låtsades bläddra bland dem med blicken på dig och ett leende på läpparna.

Det var någonting med dig som fick mig att fastna, som i sement.

Men du lät allting falla lika fort som vi byggde upp det.

Och här sitter jag fast. I sement.