Stjärnbilden/nattluft

Vi lät oss själva brinna upp i ungdomens iver. Dina fingrar rörde min nakna hud, varenda millimeter du rörde brann upp. Du hade brännskador på hela kroppen och jag minns mig själv tänka, "kastade du dig in i elden lika snabbt som jag eller brann du av skam". Dina händer tryckte mig närmare, vi brann inte längre var och en, vi brann tillsammans. Vi kunde inte se någonting annat än lågor runt omkring oss. Var det världen som brann upp eller var de vi som försvann? 

Kommentera här: