Det kommer aldrig vara över för mig.

Jag vågar inte längre sätta min fot på en utav Göteborgs finaste platser. 
Rädd för minnen. Rädd för smärtan. 
Rädd för att möta dig, samtidigt som jag så gärna vill ses och bara säga hej. 
Rädd för att du ska gå med någon annan, hålla henne i handen. 
 
Det har gått ett år och jag undrar fortfarande vad jag gjorde för fel. 
Det gör fortfarande ont ibland. 
Biten av mitt hjärta som du tog med dig finns inte kvar. 
Men jag får väl lära mig att leva utan den bitar antar jag. 
 

Kommentera här: