___________________________

Jag sätter mig tillrätta på spårvagnar och åker runt på alla möjliga ställen i Göteborg i säkert tre timmar. Allt för att slippa möta ensamheten hemma, vill inte komma hem till radiotorget utan någon att hålla i handen. Det kommer inte ligga någon bredvid mig inatt och sängen känns så främmande, den luktar inte längre trygghet och hem, inte utan dig bredvid. Jag har ju inte min alldeles egna vaggvisa på kvällen, med andra ord dina snarkningar, hur ska jag då lyckas somna? Jag vill inte leva utan dig vid min sida.

Jag tror på oss. Och jag hoppas att du gör detsamma. Jag tror att min mage och hela jag kommer explodera när jag ser dig imorgon. Nackdelen med det är den lilla detaljen att jag inte längre får röra dig på samma sätt som förut.