My soul

Just nu förstår jag inte varför jag sitter och gråter. Det är som att jag tvingar mig själv att gråta och vara ledsen. Det är den enda känslan jag vet hur man hanterar. Jag kan inte bara slappna av tillsammans med glädjen. Jag hittar ju ingenting att vara glad och nöjd över, varför skulle jag då förtjäna att vara glad? Jag förstår ingenting. Därför fortsätter jag att sakna dig. Det är enklast så.
Jag önskar att jag kunde lära mig att nöja mig med att må bra trots att det egentligen inte finns någon riktig anledning. Är det inte så riktigt välmående känns? Är det det det är? Välmående?

Kommentera här: