___________________________

Jag har inte mått såhär stabilt bra under en sådan lång period som nu sedan jag gick i åttan, det är väl bra. Men ikväll/inatt/denna morgon är det någonting som är fel och jag kan inte ens luta mig tillbaka och tänka att det bara är fyllan som talar och att allting kommer bli bra när jag nyktrat till, för jag har inte druckit en droppe alkohol sedan i lördags (applåder!). Men det är någonting som skrämmer mig, någonting som inte alls känns bra, någonting som bara väntar på att explodera och förstöra allting. Sitter i hans soffa och kan inte få tårarna att sluta rinna. Allting har ett slut. Kanske är det just det som skrämmer mig, att allting har ett slut. Jag lägger allt mitt mående i någon annan människas famn och han kan göra vad fan han vill med det. Kanske får han nog imorgon, kanske om en vecka, kanske om ett år, kanske om fem år. Hur fan ska jag finna ro när allt jag gör är att gå och vänta på att något dåligt ska hända?