Jul jul strålande jul

Om tre timmar kommer mamma knacka på dörren,
hon kommer komma med morgonrock och kaffe,
vi kommer starta Grinchen på tv-skärmen,
jag kommer placera en tomteluva på mitt huvud
och börja gräva i säcken med julklappar.
Det är så vi gör.
Det är så vi alltid ha gjort.
Enda skillnaden i år är att jag inte somnat än.
Jag ligger i min säng och skippar efter andan,
jag finner den inte någonstans.
Jag kastar ut påsar med ångestspya genom fönstret.
 
Vet ni vad?
Jag försöker så fruktansvärt mycket.
Jag försöker verkligen, för er, för allt, för mig själv.
Försöker vara glad, försöker le, försöker hitta mening,
försöker klara skolan, försöker leva ett normalt liv.
Och jag tänker fanemej aldrig ge upp.

So sick

Jag har funderat kring hur många minuter i mitt liv som gått åt av att vara arg, ledsen eller liknande över människor som egentligen inte bryr sig om en.
Tänk hur mycket energi jag ödslat på till exempel honom.
Jag har skippat att träffa vänner och legat hemma och stirrat upp i taket 
eller så har jag promenerat förbi 7-eleven flera gånger på samma kväll.
Bara för att se om han är där. 
Och jag har gråtit mig till sömns för honom.
Jag har ödslat så jävla mycket energi på någon som kanske inte förtjänar det.
Men jag är trött på det nu. 
Jag är fan bättre än jag tror.
Så det så.
FUCK YOU.
I'M A SUPERWOMAN.