Like the wheel

I helgen insåg jag var min nuvarande ångest kommer ifrån. 
Jag har aldrig någonsin sett en framtid.
Jag har aldrig någonsin sett ett liv utöver detta.
Den dagen man änligen får livsglädje är nog den bästa i mitt liv, 
men, några veckor efter den glädjen lagt sig så kommer också livångesten. 
Inte den livsångesten jag hade innan, då när jag ville dö.
Utan den livångesten när man vet att man kan göra vad man vill. 
Men vad vill jag. 
Vart är jag på väg?
Jag vet inte. 
Men jag vill leva. 
Men vad vill jag leva för?