Alla som inte dansar

Jag kan erkänna för mig själv att jag är dålig på att stanna upp för stunden och bara vara. Jag tänker alltid på det som varit eller det som kommer bli. Samtidigt förtjänar jag alla priser i världen för att kommit såpass långt som jag gjort.
Jag kan stå på benen på egen hand.
Jag har klarat mig utan sjukhus sedan årskiftet.
Jag kan le.
Jag kan skratta. 
Och den senaste tiden har jag till och med kunnat stanna upp och bara njuta och vara nöjd med livet, vänner, mitt mående och MIG SJÄLV. Jag trodde aldrig att jag skulle klara mig så långt men det gjorde jag och därför förtjänar jag alla priser i världen.

Kommentarer:

1 wera:

skriven

tjugo OSguld, minst!!

Svar: Oh, ofta du fortfarande läser min blogg? Pusssssssss
felizia eskilsson

Kommentera här: